Jag har insett att jag inte har tid, eller ork att blogga mer just nu.
Jag måste prioritera min son, och uppbyggnad av vårat liv..
Jag vill tacka alla som läst min blogg, och vem vet... jag kanske återkommer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för att du delat med dig av ditt liv, dina tankar.
SvaraRaderaSköt om dig, er!
/karibien
Kära nån, jag känner igen mig. Jag vet nu att det "går över" - MEN det tar jävligt lång tid! Ett par år. Så småningom lugnar sig känslorna och en tid av "ingenting" infaller. DÅ skall man akta sig för att på nytt hamna i ett kärleksförhållande! Vänta, vänta och åter vänta. Bejaka vänskapen i stället tills din själ är fullt "frisk" och du själv känner dig stark! Jag vet att du klarar av det; vågar man dela med sig av sina tankar som du gjort - DÅ är man stark! Lycka till kära "syster".
SvaraRaderaHej jag heter Joanna är är 23 år.
SvaraRaderaNär jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
Så besök gärna min blogg:)
kram